:S

så länge jag jobbar är allt lugnt, hinner inte ens tänka.
har för mycket annat att göra, och har underbara människor
runt omkring mig hela dagarna. men så fort jag kommer hem
så bryter helvetet loss. måste nog ringa min läkare för
detta är fan inte bra, verkligen inte!
orkar inte plugga, orkar seriöst inte ens bry mig om skiten!

Har aldrig känt mig så här ensam i hela mitt liv.
även fast jag har mina vänner samt familj så aa.
jag vet inte, känner mig sjukt ensam.
helt galen känsla som jag inte vet hur man ska
handskas med, det är jobbigt och läskigt samtidigt.

Så här svag har jag aldrig varit, det är svårt att
se möjligheterna just nu, även om jag försöker.
Hittar bara alla jävla fel, överallt och främst
på mig själv! Börjar ana gamla beteende från när
jag var liten, alltså typ 14år eller nått.
Kommer gå åt helvete om jag hamnar där igen, i den
onda cirkeln. men en annan del av min hjärna peppar
mig till att tro att det vore det bästa, att allt
kommer lösa sig då. Varför känns det så för?
Jag vet ju att det inte är rätt, och det är inte
friskt heller för den delen, vill aldrig hamna i den
jävla vevan igen, usch nej tack.

aja, måste lösa detta fort som fan.
På egen hand, som vanligt....

Hoppas ju mest på att vakna imorgon och allt är
över, det vore guld värt!