....

Idag har jag tänkt väldigt mycket på en person, som jag saknar.
Saknar den person som var min bästa vän, men som jag även älskade
över allt annat och som jag dessutom var kär i.
Missta mig inte nu, är absolut inte kär i honom, men jag saknar
den vännen som jag hade i honom. Alla minnen kom tbx till mig idag.
Inte tänkt på dom, eller personen på länge, men idag, utan anledning
har jag tänkt väldigt mycket på den där tiden.

Det gör seriöst ont i hjärtat, den där kvävande känslan tar över.
Luften tar slut, men tårarna tar aldrig slut känns de som.
Gör ont i hela mig när tanken slår mig om vad jag hållt på med.
Vad jag låtit andra göra emot mig. Men jag antar att jag bara
söker en liten del av dig i alla dom människorna.
Men jag måste även förstå att det inte funkar så.
Känns som jag gett bort all min kärlek, som det inte finns
mer att ge, eller ta, av någon, eller ge någon.

Det finns en speciell person som betyder otroligt mycket
för mig, men jag tvekar på om någon någonsin kommer älska
mig på samma sätt som han gjorde.
Jag vet inte, jag antar att jag måste ge det tid...

Jag önskar han det bästa i världen! trots att det kanske inte alltid
var bra emellan oss, så älskade jag honom så otroligt mycket, gråter
tillome i skrivandes stund. Men det är blandade tårar, både gläjde
och sorg. Helt ärligt tror jag inte jag kommer att älska någon
igen på det sättet, inte så starkt och inte så mycket.
Kommer aldrig, aldrig glömma den styrkan som han gav mig, bara
genom att älska mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han mår
bra idag och lever ett bra liv, och att vi ses igen senare
i livet.

Ni mina kära vänner, som har era underbara pojkvänner,
ta hand om dom, om ER! Ni vet vilka ni är, och ni vet att
jag älskar er så otroligt mycket, ni är värda det bästa!

I mitt hjärta kommer du alltid ha en plats...